Kondensatorns funktion är att lagra elektrisk laddning, denna egenskap kallas för kapacitans.En enkel kondensator består av två metallplattor separerade av ett ickeledande material som kallas dielektrikum.
Kapacitans mäts i enheten Farad (F) och har beteckningen C. Kapacitansen bestäms av avståndet mellan metallplattorna, storleken på metallplattorna och det dielektriska materialet. I princip kan man säga att ju större plattor och kortare avstånd mellan dem desto större kapacitans.
Enheten 1 Farad är en för de flesta elektroniktillämpningar en väldigt stor enhet och därför används oftast ett prefix, som u (mikro) n (nano) och p (pico). Märkningen av kondensatorer kan ibland göra det svårt avläsa kapacitansen direkt, det finns flera olika sätt att märka och om man vill vara helt säker så är en kapacitansmeter ett värdefullt instrument.
Med en tabell av detta slag blir omvandlingen lite enklare.
0,000 01 uF = 0,01 nF = 10 pF
0,000 1 uF = 0,1 nF = 100 pF
0,001 uF = 1 nF = 1000 pF
0,01 uF = 10 nF = 10 000 pF
0,1 uF = 100 nF = 100 000 pF
1 uF = 1000 nF = 1000 000 pF
10 uF = 10 000 nF = 10 000 000 pF
100 uF =100 000 nF = 100 000 000 pF
0,047 uF är 47 nF och 47 000 pF
0,22 uF är 220 nF och 220 000 pF
Det finns många olika typer av kondensatorer, olika material och tillverkningsmetoder ger olika egenskaper, precision och fysiskstorlek. Exempelvis:
Glimmer (Mica) kondensator har dielektrikum av mineralet glimmer, de kännetecknas av stabilitet och spänningstålighet.
Keramisk kondensator har ett keramiskt dielektrikum.
Polyester kondensator har ett dielektrikum av polyesterplast.
Elektrolyt kondensator har vått dielektrikum.
Oljekondensator är en variant av elektrolytkondensator som har ren olja som dielektrikum. Används oftast i högspännings kretsar.
Vridkondensatorns speciella egenskap är att man kan variera kapacitansen genom att vrida in metallplattor mellan varandra. Används exempelvis för att kunna ställa frekvensen i en Variable Frekvens Oscillator (VFO).
