De flesta EMC-problem kan lösas, om de angrips på rätt sätt. Hurman gör det, finns att läsa om i många olika publikationer, t.ex. RSGB:s "The Radio Amateur´s Guide to EMC"

Hantera radiostörningar

Det vanligaste störningsproblemet i amatörradio är när signaler från en sändare påverkar funktionen i någon annan utrustning. Blockering eller överhörning är termer som normalt används för att beskriva detta fenomen, med betoning på att det verkligen är en svaghet någonstans i en störd utrustning och inte ett sändarfel 

God radiomiljö

Huvudavsikten med god radiomiljö är att minimera blockering eller överhörning genom att se till att så lite som möjligt radioenergi på fel sätt finner väg in i grannens mångfald av elektroniska prylar, som finns i ett modernt hem. I många fall kan det med rätta diskuteras om immuniteten i hemapparater är tillräcklig, men det friar inte amatören från ansvaret att hålla sin utsändning av radioenergi under rimlig kontroll. 

Val av antennsystem

Antennens utförande och placering är viktiga faktorer för att undvika problem med störd mottagning. Då är målet att placera antennen så högt du kan och så långt bort som möjligt från ditt eget hus - och från grannarnas hus. Om det finns en chans att välja, ge då grannarna fördelen av det större avståndet - det är vanligen lättare att hantera eventuella problem i det egna hemmet. Det är ett tråkigt faktum, att många amatörer ger efter för det sociala trycket och använder låga, dåligt placerade antenner. Detta endast för att finna att störningsproblem försämrar de lokala relationerna mer än fruktan för vad skymmande antenner skulle ha gjort.

Välja HF-antenn

Frågan är vilken antenn man skall använda i sin blomstrande trädgård. Det är inget tvivel om att vissa antenntyper troligen orsakar mer störningar än andra men det gäller att inte tappa modet att experimentera. Det är helt enkelt en fråga om vilket antennsystem du kan komma loss med. Det som passar i en stor trädgård, eller på en field-day, kan vara olämpligt på en trång stadstomt.

För bästa EMC är det viktigt att ett antennsystemet för HF har:

Horisontellt polarisering

Nerledningar för TV-antenn och husets elledningar att tenderar verka som jordade vertikalantenner och är därmed mottagliga för vertikalt polariserad radiostrålning.

Balanserad matning

Med balanserade strömmar i antennens matningsledning undviks utstrålning av en vertikalt polariserad strömkomposant. Där en balanserad antenn matas med en koaxialkabel, bör en balun användas.

Not.: Ändmatade antenner avstämda mot jord är generellt olämpliga med avseende på EMC, eftersom de oundvikligen skapar starka HF-strömmar i jordsystemet. De är bäst lämpade för portabelt bruk och låg effekt.

"Rätt" placering

För att ingen del av antennen skall komma onödigt nära huset, och därmed nära nerledningar för TV och husets elledningar, placera din antenn med matningssystem på gott avstånd därifrån.

På 14 MHz och däröver är det inte alltför svårt att arrangera en antenn som uppfyller dessa krav, även i en liten trädgård. En halvvågsdipol eller liten beam, upphängd högt som möjligt, och 15 meter eller mer från huset är något att sikta på.

På lägre frekvenser blir kompromisser oundvikliga och på 80 meter har de flesta av oss inget val annat än att ha en ända av en lång dipolantennen nära huset. Uppsättning av långa dipolantenner, sådana som W3DZZ och G5RV, kräver därför god planering.

På lägre frekvenser kan även en elektriskt avkortad vertikal antenn vara en lösning. En sådan kräver litet utrymme och kan monteras längre bort från huset, men har nackdelen att vara obalanserad och kan därför bli ett störningsproblem.

En liten loop-antenn för låga frekvenser är en annan möjlighet, men i allmänhet har varje antenn, som är liten i förhållande till våglängden, liten bandbredd och relativt låg verkningsgrad.

Många stationer använder således en flerbands dipolantenn för de låga frekvenserna, men separata dipoler (eller beamar) för de högre frekvenserna, placerade så långt bort i trädgården som möjligt.

Välja VHF-antenn

På VHF och däröver är antennerna relativt små. Även beam-antenner har då hanterbara dimensioner. Huvudproblemet med sådana är att de kan avge mycket höga fältstyrkor. Till exempel, 100 W inmatad i en isotropisk sändarantenn i fri rymd skulle ge en fältstyrka av ungefär 3.6 V/m på ett avstånd av 15 m. Samma effekt inmatad i en beam med ett gain av 20 dB skulle i beamens huvudriktning ge en fältstyrka av 36 V/m på samma avstånd. Igen, det slutar med det faktum att, om du önskar mata ut hög effekt till en beam, så måste antennen hållas så långt bort som möjligt från angränsande hus, och så högt som är praktiskt möjligt.

Välja antenn för trånga utrymmen

Frågan är vad som kan göras om din trädgård är mycket liten eller det är andra boendeförhållanden som gör att en enkel tråd avstämd direkt mot marken är den enda möjligheten. Först av allt och viktigast, bli inte missmodig. Många amatörer är verksamma från förvånande ogynnsamma platser. Om det inte finns något annat val än att ha antennen mycket nära huset, eller till och med uppe på vinden, så är det nästan säkert nödvändigt att sänka sändareffekten. 

- Kom ihåg att god radiosed är att inte använda mer effekt än nödvändigt för en tillfredsställande förbindels