Speech-processors, clippers, kompressorer, equalizers och allehanda ljudförstörare har i alla tider intresserat radioamatörerna. Otaliga konstruktioner har publicerats under årens lopp, många har provats med varierande resultat. Några har varit ganska användbara och några har inte fungerat alls.
I QTC nr 4 1972 presenterade Lasse SM3AVQ en "Talbehandlare" avsedd för SSB och AM-sändare. Konstruktionen kommer ursprungligen från VHF-Communications och är designad av DJ4BG.
Som vi kan se av blockschemat börjar man med ett bandpassfilter och en förförstärkare, därefter en potentiometer för att in ställa lagom känslighet. En limiter eller begränsare på svenska, ser till att signalen inte tillåts överskrida ett inställt värde och därmed riskera överstyra sändaren (orsakar splatter) även om man talar aldrig så högt i mikrofonen. Slutligen ett lågpassfilter med brytfrekvens 3 kHz som filtrerar bort en del av de övertoner som skapas i föregående steg.
Med tanke på alla dessa funktioner får man nog säga att konstruktören DJ4BG gjort ett bra jobb med 7 transistorer och en handfull motstånd och komponenter. Fem av transistorerna finns inbakade i en integrerad krets som heter CA3048 och som används i originalkonstruktionen. Har man ingen CA3048:a i junkboxen går det precis lika bra att använda fem BC548:or eller likvärdiga NPN-transistorer som jag gjorde. Observera att transistorn längst upp till höger är av PNP-typ.
Av diagrammet ovan kan man utläsa att talbehandlaren är optimerad för frekvensområdet 1-3 kHz och att låga frekvenser dämpas ganska kraftigt. Just dämpningen av det lågfrekventa frekvensspektrat hjälper till att hålla övertonshalten låg i den följande klippningsprocessen. Lågpassfiltret på utgången hjälper till att filtrera bort de högfrekventa övertonerna. En smart lösning där man får ut mycket av komponenter som står till förfogande.
Säkert finns det idag nya hypermoderna kretsar eller enklare konstruktioner som har fler finesser och kanske också klassar ut denna tidiga 70-tals konstruktion men någon måtta får det vara. Wireless SET No. 19 är från 30-talets slut och syftet med projeket är att göra modulationen krispigare och lite mer genomträngande samtidigt som allt för genomgripande modernisering bör undvikas av andra skäl. Modulationen i SET No. 19 är i originalutförande fattig på förstärkning och ger en mycket mörk och otydlig ljudbild. Det krävs att man talar högt och rakt in i mikrofonen för att få kontakt - så kan man inte ha det i längden.
Mekaniken så. Inte går det att använda billiga plastboxar från Elfa eller andra moderninteter om man nu har siktet inställt på att behålla 40-tals stuket. En extra Control Box No. 2 som tillhör SET No. 19 systemet blir ett perfekt litet hus för talbehandlaren. Visst är den vacker. De två omkopplarna kan återanvändas liksom den stora kontrollampan kan bli en perfekt "On the Air" indiktering. Kontakterna på sidan och på toppen passar direkt med standardkablaget för SET No. 19. Bara några extra hål behöver borras sedan är det klart.
I beskrivningen i QTC 4/72 finns denna välritade mönsterkortslayout men eftersom någon CA3048 inte kunde hittas i min junkbox fick det som vanligt bli ett skatbo eller luftslott.
Skippa mönsterkortet. Ett snabbt och enkelt sätt att bygga går till så här. Använd en bit kopparlaminat som jordplan. Bygg strikt efter schemat och börja med att löda fast en komponent som skall gå till jord. Bygg sedan på med komponent efter komponent tills bygget är klart. Klipp av komponentbenen och bygg kompakt. Ett projekt som denna talbehandlare tar c:a en timma att bygga, från beslutet är taget till spänningen är ansluten och det är dags för inledande "smoke test" och avprovning. Vill man göra samma konstruktion med ett snyggt etsat kretskort inbyggd i en kapsling med gummifötter tar det något längre tid, blir möjligvis snyggare men fungerar garanterat inte bättre. Fördelen med skatbon och luftslott är att felsökning och modifiering underlättas. Jämför bilden ovan med schemat tidigare i denna artikel - signal från mikrofonen in från vänster sida - LF ut till sändare på höger sida - det är lätt att lokalisera de enskilda komponenterna.
Idén till talbehandlaren kom från Göran SM7DLK som redan 1972 hade byggt ett exemplar exakt efter Lasse AVQ:s beskrivning i QTC. Lägg märke till det fina och välmonterade kortet där ingenting saknas - nåja allt är relativt - men fint fungerade talbehandlare på Görans SET No. 19. Ljudet lät precis så krispigt, klart och tydligt som man kunde önska sig. Att vässa till modulationen en smula gör underverk särskilt på AM med låg effekt och på 60 år gamla sändare.
Kanske tycker någon att det är fusk att använda en modern 70-tals konstruktion baserad på transistorer. Givetvis är rör bättre och nedanstående 6.3 volts konstruktion innehåller ju även ett väldimensionerat utgångssteg som passar ganska bra som skärmgaller- eller anodmodulator.
Konstruktionen med rör ovan passar perfekt till Wireless SET No. 19. Konstruktionen är från mitten av 40-talet och ger c:a 4 watt LF.
