Efter att ha kört några Canadian SET No. 19 MKIII mot varandra under en längre tid kan man konstatera att det finns allvarliga brister i konstruktionen. Samma problem bör finnas på alla de SET 19 som har sitt ursprung i Canada medan den engelska versionen av MKIII har förbättrats på ett antal olika punkter och där man bl a har tagit hänsyn till de problem här omnämnes.
Wireless (Canadian) SET N0. 19 MKIII S/N C-98202 RCA-107127-202, RCA Victor Company Limited.
Efter att ha studerat scheman på de olika versionerna kan man dra slutsatsen att samma problem bör återfinnas på de tidigare modellerna MKI och MKII även om nu möjlighet att testa detta i praktiken inte givits vid detta tillfälle.
Problemen
1. att pitch-tonen i läge CW går inte att ställa under 800 Hz. Inställningsområdet är c:a 800-1500 Hz.
2. att mottagare och sändare inte arbetar tranceivt. Frekvensskillnaden är individberoende och varierar mellan c:a 0.5-2 kHz. Problemet hänger samman med punkt 1 ovan.
Wireless SET N0. 19 MKIII (Canadian version) original.
Genom att studera tillgängliga tekniska specifikationer kan man konstatera att BFO-spolen genom åren (under 40-talet) varit föremål för ett flertal konstruktionsändringar. Det är därför troligt att man identifierat bristerna, förbättrat prestandan men inte helt kunnat lösa problemen fullt ut.
Wireless SET N0. 19 MKIII (Brittish version) original.
Den engelska versionen av MKIII har en BFO-konstruktion där bl a ett motstånd (R10A) koppat till katoden på V2B, i sändningsläge ändrar arbetspunkten i V2B, varvid BFO-frekvensen ändras en aning. Genom denna konstruktion ville man kompensera för den belastningsändring av BFO:n som uppstår i sändningsläge, och som medför att BFO-frekvensen ändrar sig med följd att sändningsfrekvensen blir avsevärt högre än mottagarfrekvensen. V2B är också ett blandarrör och använder BFO 465 kHz som tillsammans med LO utgör sändningsfrekvens. Mottagarfrekvens är LO+ 465KHz (MF). För att sändnings- och mottagarfrekvens ska bli densamma krävs att BFO är stabil och har exakt samma frekvens i läge mottagning som i läge sändning.
Att modifiera en Canadian MKIII att överensstämma med en engelsktillverkad MKIII skulle bli relativt omfattande och består i mer än att enbart montera R10A. En betydligt enklare och bättre lösning är att med hjälp av en extra kondensator och ett relä (CT och RE i schemat nedan) kompensera för frekvensskiftet då man växlar mellan sändning och mottagning.
Wireless SET N0. 19 MKIII (Canadian version) modifierad. Reläkontakten visas i viloläge som är mottagning.
Lösning i praktiken
Styrgaller i V2B (pin 5 i schemat ovan) förses med en trimkondensator (CT) c:a 1-3 pF vilken anslutes till chassiet via en reläkontakt. Se schema ovan. Reläet (RE) aktiveras i läge sändning och kopplar således bort kondensatorn.
BFO-spolen och rörhållaren till V2B är åtkomlig från undersidan längst upp till höger i bild.
Ett 12-volts relä har monterats med en klick smältlim mot den vänstra bruna kondensatorn. I prototypversionen som bilden visar används en keramisk 2.7 pF kondensator i serie med 2-18 pF trimkondensator. Uppskattad kapacitans är c:a 2 pF och något individberoende. Mellan reläet och den högra bruna kondensatorn skymtar ett motstånd som är kopplat till V2B pin 5. De två röda ledningarna går till +12 V respektive PTT-line. Konsultera schemat för mer detaljer om inkopplingen.
Reläspänningen +12 volt kan tas från många olika ställen. Ett mera lättåtkomligt ställe är på rörhållaren enligt bild ovan. Lokalisera +12 V (glödspänning.)
PTT-line är lätt åtkomlig på en av kontakttungorna på jacken till telegrafinyckeln.
Då lödörat är svåråtkomligt på undersidan av jacken var det vid detta tillfälle enklare att löda reläledningen direkt på kontakttungan som bilden visar. Notera att de två kontakttungorna till höger om den röda ledningen är nycklingsledningen som bär 300 volt. Se noga till att det inte blir kortslutning när nyckelkontakten sättes in i jacket.
Intrimning
Efter montering av relä och kondensator sker trimning enligt följande. Skifta mellan sändning och mottagning och justera trimkondensatorn så att BFO-frekvensen är exakt lika vid både sändning och mottagning. Detta göres enklast genom att använda en kontrollmottagare inställd på 465 kHz +/- några kHz. Observera att den exakta frekvensen inte är viktig i detta skede utan trimningen syftar till att frekvensskiftet minimeras.
Justera därefter BFO-spolens trimkärna till exakt samma frekvens som mottagarens MF, d v s 465 kHz. Lyssna i kontrollmottagaren och nollsväva.
Låt stationen stå igång i läge mottagning minst 45 minuter. Kontrollera därefter att BFO-frekvensen är den samma i läge mottagning som i läge sändning. Efterjustera frekvensen till 465 kHz vid behov.
Med denna enkla modifiering går sändare och mottagare nu på exakt samma frekvens. Skillnaden mot en icke modifierad apparat är mycket stor. Pitch-tonen i läge CW kan nu varieras mellan c:a 300 Hz - 1000 Hz under förutsättning att motstationen också arbetar tranceivt.
"Netting-funktionen" i läge RT (AM) medger nu "zero-beat" inställning så att sändaren sänder exakt på den mottagna stationens frekvens.
