På Världsradiokonferensen i Geneve har frågan om tilldelning av en större eller mindre del i bandet 5,35-5,45 MHz diskuterats under en dryg vecka. Det har varit många och långa diskussioner där bl.a Ryssland varit kraftfullt emot en tilldelning, stödda av bl.a Frankrike.

Nu har läget, efter 15 st 90-minuterspass, börjat klarna och nu är frågan nästan avklarad.

Frekvensbandet är i många länder redan tillgängligt för amatörer genom nationella beslut och hittills har inga skadliga störningar rapporterats.

Ryssland har tidigt i processen gjort en omfattande studie som de menar visar att amatörradio inte kan samexistera med de fasta radiostationer som de, och många andra länder, uppges ha i bandet. Studien i sig är kanske inte något fel på men beräkningarna är, kanske medvetet, onödigt pessimistiska och antaganden som knappast stämmer med verkligheten har gjorts. Men studien är publicerad och accepterad och ingen annan liknande har gjorts så det är den enda information som finns.

Ryssland har hela tiden hävdat att inga ändringar av ITU:s Radioreglmente (ITU RR) ska göras och att ingen ny tilldelning ska göras för amatörradio. Sverige lyckades i våras, genom argumentation på internationella möten, ena CEPT-gruppen i övrigt kring ett förslag om att tilldela större eller mindre del i bandet 5,35-5,45 MHz.

Ryssland står dock fortfarande kvar vid sin uppfattning och har stöd av flera andra länder. Under vägen har ett antal olika bandbredder diskuterats för att försöka få till stånd en kompromiss. Siffrorna har varierat mellan 3 kHz - 100 kHz men har nu till slut svängt in mot 15 kHz.

På samma sätt har många olika förslag när det gäller uteffekten funnits på bordet. Det har gått mellan 0,1 W(!) till 200 W och ett antal värden däremellan.

Olika sätt att mäta effekten har också förekommit i diskussionerna för att försöka förhindra att den blir för hög och riskera att störa annan trafik. Det enklaste sättet att mäta är att bara mäta på sändarens antennkontakt och se hur mycket som kommer ut. Men då tar man inte hänsyn till en ev riktningsverkan i antennen som kan öka den utstrålade effekten. För att ta hänsyn till det har t.ex definitionen e.i.r.p använts. Den anger den utstrålade effekten men relaterad till en antenn som strålar lika mycket i alla riktningar, något som inte går att realisera i verkligheten, men som är bekväm att räkna med. Den är dock lite mer komplicerad att mäta, både för amatören och för den som ev vill kontrollera den utstrålade effekten. Ett annat sätt är att istället använda e.r.p, dvs tillförd effekt gånger antennens riktningsverkan. Även detta har föreslagits under diskussionerna. Ibland har både uteffekt och utstrålad effekt funnits med i diskussionerna i samma mening och i olika kombinationer men till slut har det blivit 15 W e.i.r.p som kompromiss av de olika förslagen. En del andra länder, längre från Ryssland m.fl länder, har förmånen att få använda upp till 25 W e.i.r.p.

Det frekvensband som föreslås är 5351.5-5366.5 kHz, som ligger mitt emellan de frekvenser som för närvarande tilldelas i Sverige.

Nu har förslaget, som förhandlats fram i en undergrupp kallad SWG4B, godkänts i arbetsgruppen WG4 och nu ska det vidare till det slutliga plenarmötet där alla länders delegater är med och beslutar. Ännu är inga segrar vunna men chansen är stor att förslaget går igenom där.

Christer Jonson, PTS